När lillan kom till jorden

Foten är här:) tillsammans med allt som tillhör

det var inte i maj när göken gol, utan en vacker solig höstmorgon.

Sist jag skrev var i lördags mitt under det smärtsamt oregelbundna värkarbetet. Rastlöshet. Oro. Rädsla. Men också spänning och adrenalin. Är det nu det händer? Är detta riktiga värkar?

När värkarna framåt sen lördagskväll helt plötsligt började komma plågsamt tätt och jag i stort sett hänger över spjälsängen (lagom höjd), får vi höra från förlossningen att de vill kolla upp hur det står till (tack gode Gud att man kan ringa och checka med dem). Var nervös för bilresan dit(ca 30 min) då jag absolut inte ville sitta ner under värkar men Tommy försäkrade mig om att vi kunde stanna ofta på MossenJ Värk-tidtagnings-appen i mobilen var som min räddning, fattar inte hur de gjorde innan med papper och penna och sekundvisareJ

Inte snyggt, men skönt:)

Det var så skönt att komma iväg, men jag var nervös för att de skulle skicka hem oss igen, men efter att jag kräkts lite på akutens parkering och fått komma in i lugn och ro på undersökning med lugna fina människor som pysslade om mig och de sa att jag fick stanna, började jag gråta av tacksamhet. Vi fick ett fint rum på förlossningen och med en morfinspruta skulle jag kunna lägga mig och sova i det fina dubbelrummet vi fick. Tommy somnade men jag vankade runt i gåstolen. Helt hög på adrenalin och pigg trots ett helt dygn utan sömn, och med vääldigt smärtsamma värkar trots morfin (har jag låg smärttröskel?). Cirka klockan 01 fick jag äntligen lustgas och komma in på förlossningsrummet. Lustgasen var otäck de första fyra tagen men sen var den en trogen vän i cirka 7 timmar. Den orsakade yrsel, roliga uttalanden från min sida, kräkningar osv men var verkligen fantastiskt bra i min kamp mot de elaka värkarna. Så skönt att kunna styra helt själv, vara i min bubbla men ändå höra alla instruktioner. Fick tidigt erbjudandet att bada. Satt där i i cirka en minut innan jag bara skakade på huvudet. Liiiiite opedagogiskt att introducera mig för lustgas INNAN bad;) ville bara tillbaka till min nyvunna vän;)

Inte utan min lustgas!

 

Jag vill inte skrämma någon som läser detta men det var en fruktansvärt jobbig och smärtsam upplevelse, men förloppet beskrevs som normalt, u.a. utan anmärkning. En av orsakerna till det jobbiga var det värkstimulerande droppet. Detta orsakade i stort sett värkar utan paus i en timma. Hann inte ens dricka emellanåt (man blir såå törstig). Men det var ju fina stunder också. Emellanåt infann sig ett härligt lugn i rummet. Lovsång i cd-spelaren, bara jag och Tommy, i väntan på nästa terrorfas;) Epidural sattes in och det var också en utmaning. Att ligga heeelt stilla under värkar är svårt! Men efter en stund började det verka och det var fantastiskt skönt att bara kunna slappna av lite. Tyvärr var det skiftbyte precis när jag skulle krysta ut lillan. Lisbeth och Melissa som tagit hand om oss på bästa sätt från första stund, gick hem för att sova och jag trivdes väl inte lika bra med de nya. Kändes som om jag tittade upp emellanåt och hade helt fullt av ögon som tittade på mig(minst en elev).

slldeles ny

Till slut efter två vakna dygn, mer än 30 timmar i värkar (om än oregelbundna och med nån paus) och några krystningar kom vår flicka ut och moderkakan strax därefter. Såg direkt att det var en flicka och minns att de la henne på bröstet, men har delvis minnesluckor från hela förloppet.
 I två timmar fick vi va kvar på rummet och hämta oss lite i soluppgången över Värnamo. Sen hjälpte de mig att duscha världens skönaste dusch för att sen få in brickan med de berömda mackorna. Och efter totalt bristfälligt näringsintag sista dygnen plus att inget fick behållas, så förstår ni nog att det var fantastiskt gott:)

Mums!

 

 Till slut vill jag bara tacka min underbara man som har varit och är världens bästa stöd. Du fanns till hands hela tiden, masserade, gav mig saft, lät mig använda dig som nån att trycka mot, du var lugn och trygg och jag älskar att du är pappa till vår söta dotter!

Min älskade fina man -och redan världens finaste pappa!