Sköra lilla skruttan

Idag har vi varit på BVC på kontroll. Första riktiga promenaden med retrovagnen och tillsammans alla tre. Lillan verkade njuta av vagnåkning! Och det glädjer oss. Det var en så vacker höstdag också så vi bara njöt. På kollen mätte och vägde de henne och hon har bara gått upp 50 gram sen första veckan, vilket är lite lite. Ska dit på fredag igen för att kontrollväga. Önskade nästan att hon skulle ge oss ett supertillskott som vi kunde ge som tillägg, men som vanligt är lösningen: Amma, amma och amma. Är hon hungrig -amma, skriker hon -amma och amma gärna lite till. Tuuur att det inte känns liiika illa varje gång hon ammar nu. Har haft svinont helt enkelt men magisk salva och amningsnapp har hjälpt lite. Sen har vi ju en liten skön livsnjutare som ligger och myser vid bröstet och ibland tittar upp med lurig blick. Detta leder till många timmars amning per dygn. Inte så farligt på dagen alls men kväll och natt. Och ibland kan jag amma, byta på henne, ge nappen, vyssja för att sen behöva amma igen -tjohej! När jag inte ammar så pumpar jag. Det är ju oxå en sexig manöver. Dessutom massa jobb för liiiite resultat. Men sen ger vi det till skruttan vid gallskriksattacker. Vår egen lilla teori, men det funkade nu sist.

Första riktiga promenaden, hade fått plats med fler bebisar i vagnen -så liten är hon;)

Kommer ibland på hur skör vår lilla tjej är. Kyla, värme, tänk om jag SÄTTER mig på henne? eller tappar henne i trappan? eller knixar så hon skadar nacken? Ja fy. Sånt ska man nog försöka att inte tänka på för mycket. Är nog inte så väldigt orolig som mamma, men ibland kommer det ifatt!

Ikväll jobbar Tommy med höstlovets café Höstlovshäng. Första cafét utan MIG??? sitter lite och tycker synd om mig för jag ÄLSKAR att va där och mingla med kidsen. Men Tommy är bästa vikarien. En till anledning till att jag är lite bitter är att det är SKIT-Halloween idag och så ringer det på dörren och så står det tre äckel utanför som ska ha mitt godis. Vem vill ha spöken utanför dörren? och vem har godis hemma? Vi har ganska mycket rostad lök hemma, det är ju gött va? eller trattkantareller? och appropå ringa på dörr så har ju villa-livet medfört gigantiska utlägg i jultidningstider. Vi kan ju inte säga nej. Har köpt det mesta i de där tidningarna nu och helt hipp som happ ringer de på och då ska man ha KONTANTER hemma?? Det resulterar alltid i att Tommy och jag rusar runt som yra höns och letar i fickor och väskor frenetiskt. God jul lixom. Här fröken E, här får du en 14e bok!

Jag gillar både att åka bil och att va ute på utflykt. Noels overall kommer jag snart växa i:)

Appropå kläder så måste några av er tro att vi rånat familjen Svendsens bebisgarderob;) Vi har helt enkelt fått låna lite av dem och lilla stortrivs i dem så därför;) Vi HAR frågat:) Vi fick ju höra att man inte skulle köpa nåt i de minsta storlekarna för man får så mycket. Men vi har mest fått stora grejer så vår lilla E har endast ett fåtal plagg som ser tjejiga ut. Men imorn kommer moster(vi längtar så!!) med en klädpresent plus att hon shoppat på rea åt oss så nu ska lillan bli ännu finare. Hon blir bara finare och finare för varje sekund men kräver en del kläder. Hennes mor brukar ju kunna hänga in plaggen i garderoben(eller hrrm KASTA in kanske är med ett korrekt begrepp) efter användning, men det är inte helt ovanligt att lilla frökens kläder behövs tvättas efter varje användning;) Tack gode Gud för tvättmaskin!!!

En vecka med finaste tjejen!

Riktigt mysigt!!

"Tiden går så fort" och många andra klyschor är ju sanna! Swosch, så har hon upplevt bilresor, pizzerian i Hestra, besök av massa fina, fått presenter, kräkts mamma i håret och badat första badet hemma. Hade gärna haft en ljuvlig bild på en gosig bebis i badbaljan att visa upp, tillsammans med lugna trygga föräldrar som sjunger björnen sover osv men det enda som lät var lilla fröken, och på skalan gallskrik så var det väl inte liiika illa som när vi badade henne på bb... men hon trivdes gott i filtar i pappas famn framför kaminen efteråt. Naiva, orutinerade mamman tänkte ju att nu har vi iallafall en fräsch bebis till vännernas besök. Sisådär kvart i besöket, färdigammad och go, kräks hon över bodyn och är extra noga med att fånga upp det med armen. Vid bytet har hon fått bajs ända upp på ryggen och så kissar hon på skötbordet. Tur att bodys ibland kan tvättas i 60 grader:)

Nybadad!

 

Nu sover hon i min famn, inlindad likt en muslim och mamma har sämre hållning än nånsin vid datorn. Pappa håller andakt i svenska kyrkan ikväll och det känns väldigt konstigt att inte vara där och supporta. Svårt att veta hur man ska förhålla sig till baskelusker med en nyfödd faktiskt. Men det viktigaste är ändå att jag var först, jag predikade i svenska kyrkan redan i somras!!!
Lilla E är en mumie i gosefilten för mamma fryser. Övervägde alternativet att lägga mig under täcket med henne och klaga tills Tommy kommer hem, men så växte jag upp, rusade ner i den svinkalla källaren efter ved och tände i kaminen. Är så tacksam för vår kamin.

Jag har skön stil

 

Efter en vecka vet vi såhär mycket om vårt barn:

1. Hon sover genom allt. Bilresor, dammsugande, elvispande, prat och musik. Hon var svårväckt redan i magen. På ultraljud har de fått väcka henne och när vi kom in på förlossningens första undersökning använde de en särskild manick för att skicka nåt ljud för att väcka henne och det fungerade först på tredje försöket(men hon vaknar såklart för matning)
2. Hon avskyr kyla. Oavsett hur snabb du är i kläd- och blöjbyten är det gallskrik som gäller. Detta har dock blivit aningens bättre och lär väl hjälpas av när hon samlar på sig lite mer fett
3. Hon äääälskar närhet. Allt blir bättre av att vara nära
4. Hon älskar mat, men har ärvt mammas tålamod. Så maten ska fram fort!(hon signalerar tydligt genom att vifta med armarna, smacka, vända på huvudet och till slut gallskrika)
5. Hon är skeptisk till förändring. Väljer att krisa sig in i nymodigheter till skillnad från att gå in med ett öppet sinne(också detta likt sin mamma...)
6. Jag gissar att hon blir busig. Hon har redan glimten i ögat med jämna mellanrum

Tänk att man kan älska en liten skrutt så mycket! Tack att du kom till oss, lilla fröken E.

Shopping, besök och presenter:)

Tittade ner i skruttans byrå och ser färgerna svart, vitt, beige, grönt och blått...en body i ljusrosa. Eventuella feminister som läser detta får väl hicka nu, men det är ju kul om det syns att det är en flicka som bor här på Tunavägen med oss. Det behöver inte vara rosa eller rött men gärna lite feminint. Så jag shoppade lite. Dock fanns det inte mycket i storlek 50 som inte just hade ovan nämnda färger men hon växer väl i 56 inom kort:)

 

Första klänningen med tights till:) Är alldeles för stora nu

Ljusrosa body som passar! dessutom har hon byxor som passar till!!!

Brun body med rynk på ärmarna och hästmönster. Passar inte än.

Country-style-kit från personalen på Granngården. Kofta, jeans och raggsockar som kommer passa i vår:)

mjuka och gosiga byxor från faster med familj

söta fötter

Sen kom Sara med den här söta presentlådan!

Lådan innehöll hembakat både bröd och kaka, strumpbyxor, strumpor, coola boots, ballerinaskor, tunn filt(behövs verkligen) och en MAMAtidning. Väldigt genomtänkt!!

Första dagen hemma fick vi besök av mormor & morfar

 

Jag låg länge i mormors famn. Tyvärr var morfar förkyld men jag gosar med honom nästa gång!

Vi firade med bakelser!

Sen kom farmor, farfar, faster och mina två kusiner!

Jag vilar lite hos farfar:)

Eller jag vilar mest hela tiden:)

Tre kusiner!

Tack alla som hälsat på hos mig, gett presenter eller skickat hälsningar på olika sätt! kram E

När lillan kom till jorden

Foten är här:) tillsammans med allt som tillhör

det var inte i maj när göken gol, utan en vacker solig höstmorgon.

Sist jag skrev var i lördags mitt under det smärtsamt oregelbundna värkarbetet. Rastlöshet. Oro. Rädsla. Men också spänning och adrenalin. Är det nu det händer? Är detta riktiga värkar?

När värkarna framåt sen lördagskväll helt plötsligt började komma plågsamt tätt och jag i stort sett hänger över spjälsängen (lagom höjd), får vi höra från förlossningen att de vill kolla upp hur det står till (tack gode Gud att man kan ringa och checka med dem). Var nervös för bilresan dit(ca 30 min) då jag absolut inte ville sitta ner under värkar men Tommy försäkrade mig om att vi kunde stanna ofta på MossenJ Värk-tidtagnings-appen i mobilen var som min räddning, fattar inte hur de gjorde innan med papper och penna och sekundvisareJ

Inte snyggt, men skönt:)

Det var så skönt att komma iväg, men jag var nervös för att de skulle skicka hem oss igen, men efter att jag kräkts lite på akutens parkering och fått komma in i lugn och ro på undersökning med lugna fina människor som pysslade om mig och de sa att jag fick stanna, började jag gråta av tacksamhet. Vi fick ett fint rum på förlossningen och med en morfinspruta skulle jag kunna lägga mig och sova i det fina dubbelrummet vi fick. Tommy somnade men jag vankade runt i gåstolen. Helt hög på adrenalin och pigg trots ett helt dygn utan sömn, och med vääldigt smärtsamma värkar trots morfin (har jag låg smärttröskel?). Cirka klockan 01 fick jag äntligen lustgas och komma in på förlossningsrummet. Lustgasen var otäck de första fyra tagen men sen var den en trogen vän i cirka 7 timmar. Den orsakade yrsel, roliga uttalanden från min sida, kräkningar osv men var verkligen fantastiskt bra i min kamp mot de elaka värkarna. Så skönt att kunna styra helt själv, vara i min bubbla men ändå höra alla instruktioner. Fick tidigt erbjudandet att bada. Satt där i i cirka en minut innan jag bara skakade på huvudet. Liiiiite opedagogiskt att introducera mig för lustgas INNAN bad;) ville bara tillbaka till min nyvunna vän;)

Inte utan min lustgas!

 

Jag vill inte skrämma någon som läser detta men det var en fruktansvärt jobbig och smärtsam upplevelse, men förloppet beskrevs som normalt, u.a. utan anmärkning. En av orsakerna till det jobbiga var det värkstimulerande droppet. Detta orsakade i stort sett värkar utan paus i en timma. Hann inte ens dricka emellanåt (man blir såå törstig). Men det var ju fina stunder också. Emellanåt infann sig ett härligt lugn i rummet. Lovsång i cd-spelaren, bara jag och Tommy, i väntan på nästa terrorfas;) Epidural sattes in och det var också en utmaning. Att ligga heeelt stilla under värkar är svårt! Men efter en stund började det verka och det var fantastiskt skönt att bara kunna slappna av lite. Tyvärr var det skiftbyte precis när jag skulle krysta ut lillan. Lisbeth och Melissa som tagit hand om oss på bästa sätt från första stund, gick hem för att sova och jag trivdes väl inte lika bra med de nya. Kändes som om jag tittade upp emellanåt och hade helt fullt av ögon som tittade på mig(minst en elev).

slldeles ny

Till slut efter två vakna dygn, mer än 30 timmar i värkar (om än oregelbundna och med nån paus) och några krystningar kom vår flicka ut och moderkakan strax därefter. Såg direkt att det var en flicka och minns att de la henne på bröstet, men har delvis minnesluckor från hela förloppet.
 I två timmar fick vi va kvar på rummet och hämta oss lite i soluppgången över Värnamo. Sen hjälpte de mig att duscha världens skönaste dusch för att sen få in brickan med de berömda mackorna. Och efter totalt bristfälligt näringsintag sista dygnen plus att inget fick behållas, så förstår ni nog att det var fantastiskt gott:)

Mums!

 

 Till slut vill jag bara tacka min underbara man som har varit och är världens bästa stöd. Du fanns till hands hela tiden, masserade, gav mig saft, lät mig använda dig som nån att trycka mot, du var lugn och trygg och jag älskar att du är pappa till vår söta dotter!

Min älskade fina man -och redan världens finaste pappa!

 

Att bli pappa -Gästbloggare

I nästan två år har jag varit blivande pappa. Barnet som dog med Emmas andra missfall hjälpte mig att tänka tanken. Den lille skrutten gjorde faderskapet åtminstone lite mer verkligt. Jag har tyckt det varit svårt att ”bli gravid”. Ni kvinnor har så otroligt mycket fysiskt som hjälper till. Vi måste föreställa oss att vi skall ha barn, ni känner det i hela era varelser. Problemet är inte helt olikt att tro på eller inte tro på Gud. Hur skall man kunna greppa något man själv inte upplevt? Men jag har försökt göra så gott jag kan. Mitt i sorgen efter vårt ofödda barn föddes i alla fall en god sak, jag har fått extratid att förbereda mig för faderskapet.

De är mycket som hänger på pappan, mer än vår kultur ofta vill medge. Den roll jag nu har tagit på mig är ett fundament för vårt lilla barns trygghet. När jag var 20 tog vi oss an ett gäng riktigt struliga 14-15 åringar i Falköping.  De var ofta hemma hos oss, på fritidsgården eller i kyrkan. De var helt enkelt i behov av tak över huvudet och vi försåg dem med det. Glömmer aldrig när de kom hem till oss och berättade glatt att de åkt pulka. Jag blev glad över att de rört på sig och frågade om de hade egna eller lånat? De svarade att de fanns ju att hämta i varenda villaträdgård såhär års. Lite som att palla äpple fast med gråtande barn.

En lustig sak med det här gänget var att de av många kallades för ett ”invandrargäng”. Märkligt med tanke på att hälften av dem var etniska svenskar. Men var de fattiga då? Nja några var det, men  de flesta av dem hade det okej. Det dröjde månader innan jag fattade vad som knöt dem samman. Det var papporna som förenade dem, frånvaron av pappor. Någon brydde sig inte, någon bodde på annan ort en annan hade tagit sitt liv. Deras gemensamma nämnare var att de var svikna, av pappor, ja av en sådan som jag precis blivit.

När det är dags för komedi på TV vet alla att flickan som den medelålders mannen får i säng har en trasig relation till sin far. Det har till och med en egen term ” daddy issues”. Tro mig DET skrattet sätter sig i halsen när man precis blivit far till en flicka.

Kanske är jag lite yrkesskadad som oroar mig för tonåren när jag ser det lilla miraklet. Men mitt bekymmer är att jag vet mer om vad jag inte vill vara som pappa än vad jag vill. Men jag har några goda förebilder och jag är läskunnig. Jag skall göra mitt absolut bästa för att förtjäna den där fulsöta muggen på en framtida fars dag. ”Världens bästa pappa”

   

   

Inga bra tips till mig

Det cirkulerar ju en hel del "bra tips" inför värkarbetet hemma. De verkar inte vara anpassade till fru Tolf.

Ta det lugnt -slappna av
Ja inte är jag så väldans energisk?? Jag läste om kvinnan som gick tvåtimmarspromenader under samma fas som jag är i. Och Elin vet vi ju hur hon gick på Nordens Ark. Jag är ju nästan inte ens sugen på att få en värk i källaren?? Men det hjälper att försöka slappna av och andas lugnt...det gör det. Och ännu bättre funkar det nu när Tommy är hemma igen och klappar på mig. Men ligga ner under en värk -stört omöjligt!

Ta två Alvedon -gå och lägg dig och sov
Ja de få minuterna jag HAR sovit har ju varit härliga. Men inte känns det som om Alvedonen hjälpt så väldans mycket. Måste fortfarande smidigt och snabbt rulla flodhästkroppen ur sängen och stå upp så fort jag kan och flåsa när värkarna kommer, med eller utan Alvedon. Längtar ändå tills kl.18 då jag får ta nästa dos. Vågar inte leva utan just nu.

Ladda upp inför "maratonloppet" med nyttig kolhydratrik kost
Ja som illamående klumpeduns i väntan på nästa skräckvärk, är man verkligen sugen på att äta?? Men jag lyckades. Två Gorbys piroger med ett glas juice är väl nyttigt???Både energi, protein, fett, kolhydrater och c-vitamin;)

Bada badkar
Funderade på att låna bebisens badbalja då vi INTE har ett badkar, men jag insåg hur dumt det skulle se ut när jag fastnade där i. Dessutom blir jag rastlös under värkarna..

Värm vetekudden och lägg på där det gör ont
Det här tror jag faktiskt på, men VAR ÄR VETEKUDDEN?

Titta på favoritfilm/läs favoritbok
Det hjälper ju inte alls mot värk-smärtan men självklart är det trevligt. Men vem har inte läst, surfat och tittat på tv när man har varit vaken alldeles för många timmar? det blir ju lika mysigt som när man vart hemma och varit sjuk flera dagar?

Cyniska hälsningar från en som skulle ringa till förlossningen när värkar kom var tionde minut. Nu kommer det var 30e minut som bäst så vi lär ju inte bli tre i familjen idag!

Ja här sover vi inte på natten!

Vaknade kl.1 inatt av värkar av ett argare slag än innan. Tur att jag har spjälsängen att hänga över;) sen dess har både jag, bebis och Tommy varit vakna. Tommy lyckades sova lite och det är ju en välsignelse för Han är inte helt ledig idag -som jag.
Länge var det 8 min mellan värkarna och nån gång lyckades jag sova nån minut emellan. Tommy blev väldigt konkret och laddade mobiler och kamera, tankade bilen(klockan tre på natten) och rakade sig så han skulle va fin i första mötet med bebisen:)

Men nu har allt lugnat sig...har regelbundna värkar men det är 30 min emellan...så nu vet man ju absolut inget mer än att sova och vila står som högsta prioritet idag!!

Så nu vet vi, att bebis kommer ut iallafall:)

Tänkte ha en liten lugn morgon innan barnmorskekollen. Tänkte att "nu ska jag inte komma stressadmed onödigt högt blodtryck". Ta bilen och sen vara hemma snabbt igen. Vaknar av mig själv kl. 7 som vanligt och har min dagliga funderingsstund. Tills jag inser att VI HAR INGEN BIL HEMMA?? Och häromdagen var jag ju heeelt utmattad av att gå EN väg till MVC.

Men gårdagens adrenalinkick sitter i och helt plötsligt trampade jag iväg hyfsat alert, så att jag även hann sitta och vila lite. Och söta barnmorskan bjuder som vanligt in mig för att ligga på britsen en stund och lugna ner mig. Jag gillart! Blodtrycket var typ 130/85 och det verkade hon väldigt nöjd med. Och är hon nöjd, så är jag nöjd. Magen har som enligt min egen utsago minskat, vilket hon bekräftade och den har ju dykt djupare ner i bäckenet(ooooh ja, det KÄNNS emellanåt) och detta är ju bra.

Hjärtljuden hävdar ju många att det ska kunna svara på om det är en kille eller tjej som huserar därinne. Har man över 140 ska det tyda på tjej, och under kille. Enligt detta är det förargligt nog en HEN därinne för vårt har varierat från 125-165!! och inte undra på det för de flesta gångerna har jag blivit undersökt av både en barnmorska och en barnmorskestudent så dubbelt upp av stök och puttande på bebisen. Inte konstigt att hjärtljuden höjs;) Roade mig med att räkna ut medelvärde(140) och medianvärde(137) så det blir som vår största bävan -det blir en HEN!! (största bävan strax följt av att den ska få en stor rumpa -eftersom vi har stora rumpor).

Bild från igår;)

 Det känns nästan lite historiskt att idag gå in i vecka 40. Just liksom 40 veckor är ju ett mål man haft så länge. Fick idag veta att det är den 9e november som de sätter igång oss om skrutten vill ligga kvar och gosa sig lite för länge. Hoppas inte den ligger kvar för länge för jag fick också veta idag att det är en skrutt i modell större som huserar därinne(ja HEN:S föräldrar är ju inga dvärgar direkt så kanske inte helt oväntat) men i samma andetag sa hon att den var stor på det sättet att den klarar sig galant på utsidan av magen. Fin räddning. Frågade om det var en 5kilos, men det var det inte. Pjuh.

Välkommen till världen lilla gullefjun!

And eller höna?

Visst alltså, jag ruvar ju på en skrutt...men idag kändes det som om skrutten dök som en AND rakt ner med rumpen upp. Den är ju redan fixerad men den la sig liksom i mitten av magen till skillnad för höger sida som den legat länge. Magen blev helt lustig form och jag fick nån form av panik-adrenalin-fixa-attack. Bara mailade, skrev, jobbade, ringde och bokade för NU kommer bebis snart. Den har ju dykt liksom? Behöver ju inte alls va nåt tecken, men illa gött att fått gjort såhär mycket:) Bilen är inte klar än men det kommer vänner med bil ikväll på taco-kväll så det har vi ju planerat bra:)

Ja så kändes det, fast bara med en and då.

Vi gynnar verkstäder!

Om ni vill starta en verkstad, kan ni ge oss ett bra erbjudande och liksom paxa oss. Så vet ni att er verksamhet kommer gå runt de närmsta åren. Höll precis på att boka tid för lagning av spindelleden inför ombesikting när jag får detta på sms av Tommy: "Pissigaste morgonen på länge. Drivremmen gick, behöver bogsering hem"....

Jag var hos Sara och gosade med 4a-månaders Jamie så hon kunde måla äldsta sonens rum(visst hade jag en jobbig uppgift?) så jag ryckte ut med deras förnuftiga fungerande bil och hämtade Tommy på Granngården. Det är tur att vi har väldigt roligt när vi gör sånt här ihop iallafall. Att både köra i 40 km/tim plus att bogsera utan ryck är inte det lättaste men vi är ju rätt grymma och nu står SAABen hos Mekonomen och jag putade med magen och poängterade vikten av en snabb deal;) men ska nog ändå skriva upp Gnosjös taxis nr. Han bor ju ändå längst upp på vår gata så det kan ju inte va alltför lång framkörningstid:)

 

 

Inte helt enkelt att hitta bogseringskroken på en så ny bil!

 

Studiebesöket på förlossningen blev inställt redan imorse och berodde inte på oss:( blev ombokade till nästa vecka och då kan det ju kanske va tryggt att vara på plats;) (bf nästa torsdag) Får se om vi åker då. Vi hade ju ändå inte hunnit dit idag pga vårt biläventyr.

 

Nu monterar Tommy babysittern. Har köpt den på Tradera och den innehåll typ 4 delar men jag fattade inte och hade inget tålamod;) Men Tommy grejade det så nu kan skrutten sitta och gunga. Däremot får nog Tommy inte förtroendet att leka med den nåt mer eftersom han ägnat sista 10 minuterna åt att låtsas-skjuta iväg barnet som en trampolin;)

Lussebullar heter det faktiskt

Blev så otroligt sugen på lussebullar förut. Inte vilka som helst utan Lina & Davids:) Hade varit helt ljuvligt att möla in sisådär tio stycken till ett stort glas mjölk. Men jag antar att det är för tidigt att baka såna nu;) (de skulle ju absolut inte hålla till 1a advent...men om jag inte säger nåt om lusse kanske? typ saffransvetebulle??) Tog en macka istället...funkade inte.

Förstörde ännu en sovmorgon för Tommy. Han är sååå förtjänt av en! För min del är inte sovmorgnar så särskilt njutbara men Tommy älskar dem. Måste sluta boka in saker tidigt den enda dagen han kan sova aningen längre;) Hade verkligen tänkt promenera till och hem från barnmorskan men insåg att jag inte ens orkade STÅ, så hempromenaden fick räcka som dagens motion. Som det känns nu så har jag nästan glömt hur man går fort och hur det känns i kroppen när jag studsar runt och är alert. Tänker som vanligt på Elinpelin som gjorde tokmånga jobbiga saker ända in i mål förra graviditeten. Typ var på Nordens ark (lååånga promenader)mm alldeles inpå prins Elias födsel(hon åkte även och solade med familjen när vattnet gått haha < -----Tuff kvinna alltså!!). Jag varvar fixande och vilande väldigt noga just nu.

38+5 nu har den sjunkit och känns faktiskt mindre!

Igår va det fest! Vi firade att vi bara fick ETT allvarligt fel på besiktningen!! Så Tommy hade köpt Budapestbakelser:) (vi skulle även fira att han gått ner i vikt, men jag vet inte bakelser är rätt belöning då?) Så nu hoppas jag sannerligen att vi får en snabb och billig bil-lagning för att va utan bil såhär sista veckorna innan bebis är ju ingen höjdare!

Igår hade jag en långsamt ledig dag. Insåg att jag inte virkat klart typ två cm på varma filten till vagnen, så jag gjorde det och så virkade jag en tokig skallra till skrutten. Inte helt klar än, ska sy klart glasögonen;) Använde en av alla Diesels pinglor i, så den tillåmä låter:)



Filt med mormorsrutor och raggsocksgarn

Skallra med halvfärdiga glasögon;)

Blev ompysslad hos barnmorskan idag. Alltid skönt att komma dit och höra att man hade perfekta värden och inte tillstymmelse till diabetes och att övriga värden ser bra ut. Blodtrycket va ganska lugnt med, men ska dit på fredag igen. Känns som om de känner mig nu och det är mysigt att komma dit. Nästan lite sorgligt att byta dörr sen när bebis kommit:) Bebis, har jag nu helt plötsligt blivit nästan övertygad att det är en pojke? Kan inte säga riktigt varför, men nu kommer jag nog inte bli så överraskad om det är en liten pojke som kommer ut iallafall. Imorn ska vi på studiebesök på förlossningen. Älskar att åka på utflykt med Tommy:) Nu kan du komma bebis. Säng och två skötbord är klara. Ska bara packa ner lite kläder till mig så kan vi åka:) Du har redan alldeles för mycket kläder i väskan:)

Skötbordet i vårt sovrum. Kolla även in gardinerna! Passar perfekt mormor!

Spjälsängen med kaninspeldosan:)

Skötbordet på första våning!

Nya tider väntar

Saker jag inte kommer sakna med graviditeten när plutten är ute:
-att ligga i sängen och på allvar undra hur i hela världen jag ska kunna ta mig upp??
-att bli helt slut av att ta på mig strumpor/strumpbyxor
-att gå till kyrkan i illfula skor bara för att jag inte ens orkade försöka att ta på mig finare som kräver att jag böjer mig ner
-att inte under några omständigheter kunna röra mig fort framåt, trots tidsbrist
-att slippa stå ut med skammen när Mr T måste ägna kvällen åt att rengöra kylen från Min kaffepulverolycka i morse
-sammandragningar och värkar som bara är övning

Med mera

Men jag måste säga att jag känner mig strålande fin nu, ändå!

Sköna söndag!

Söndagen startade tidigare på grund av att Tommy skulle leda dagens gudstjänst, som blev en härlig start på vilodagen. Det har kommit två härliga människor från Polen till Gnosjö och vår församling. Jag fick hoppa in och tolka för dem på gudstjänsten och det är sannerligen en konst att lyssna, översätta och samtidigt som man säger nåt på engelska, lyssna vidare på vad som sägs från predikstolen:) Men också roligt att öva sig.

Kort från förra veckans avtackning!

Efter gudstjänsten blev vi och poländarna hembjudna till ett par i församlingen på riktig söndagmiddag med stek, sås, potatis och gelé med vitchokladpannacotta till efterrätt. Åt för första gången SYLTLÖK sen jag var 15 år. På vårt konfaläger hade vi en tävling där man skulle snorta in en syltlök i näsan och blåsa ut den så långt som möjligt. Så sen dess har jag pausat från denna delikatess, som har återuppstått i mitt liv idag!

En ny vän!

Dagen avslutades på bio med vår M i Jönköping. Hon fick välja film och till min stora glödje valde hon en komedi (Ted) och inte nåt köttigt och läskigt. Jag är alltid den fega i det sammanhanget, vill helst inte se skräck alls, men komedi på söndagkvällen passar ju fint:) Var lite nervös innan att jag skulle få massa sammandragningar ikväll också men det höll sig relativt lugnt. DÄremot är det vanligt nu att jag helt plötsligt får sakta ner min lugna lunk och stanna för att det ilar nåt så väldans i bäckenet. Det är tydligen ett resultat av att bebis rör sig mer neråt. Enligt rutinultraljudet är det 11 dagar till beräknad födsel nu, och enligt mig är det 6 dagar. Så nu måste jag verkligen dubbelkolla bb-väskan och packa ner lite kläder till mig:)

Igår var päronen Tolf på besök och det var riktigt mysigt. Av många anledningar kunde vi inte hålla samma jobbtempo som vanligt, men det hade jag aldrig pallat. Fick fixat många sköna grejer samt också tid för mys. Nu har ovanvåningen fler fönster med gardiner, och det är riktigt kul att det är mormor Ernas gardiner som återanvänds. Sen sydde jag och mamma ett överdrag till en madrass som plutten kan ligga på på golvet. Jag sydde faktiskt några sömmar. Helt otroligt -jag som inte kan sy! Sen står skötbordet på plats i sovrummet så nu kan vi byta blöja på båda våningarna!! gött värre!!

Hippieblöjor!

Idag träffade jag även den här totalt fullkomligt bedårande lilla varelsen. Helt ny liten kissemiss som tydligen har syskon som behöver ett hem. Men vi ska vänta till våren så vi hinner vänja oss vid bebisen och den vid oss. Men den var så otroligt söööt:)

Varje smärtsam stund är ett steg närmare bebis

Idag har det varit en hel del förvärkar igen. Tänk då hur ONT de riktiga värkarna kommer göra? Men samtidigt längtar jag ju till att det ska börja göra ont så att bebis kommer ut och vi får gosa med den, titta på den, lukta på den och pussa på de söta små fötterna. Funderar ganska mycket nu på om det är en pojke eller flicka. Har fått för mig att det är en flicka men har ju egentligen inga som helst belägg för det alls.

Imorn kommer päronen Tolf på besök. Mamma har äntligen blivit av med gipset och jag hoppas att du inte har alltför ont? Hoppas vi kan sy lite. Jag har ju alltid hävdat att jag inte kan sy, men det är ju dags att skärpa till sig.

På måndag är det besiktning av SAABen. Undrar om den dagen nånsin kommer då jag är helt lugn inför en besiktning??Kanske den lyckliga dagen då vi har så nya bilar att alla fel går på nåt lyxigt avtal så någon annan betalar alla fel och brister. Kanske ska bli bilförsäljare och ha tjänstebil?

Om vi inte lämnat in superbilen på service hade jag nog varit rätt cool just nu, såhär helgen innan besiktning ändå. Vi har ju satsat en del på bilen och nu är väl alla stora grejer bytta?? Men så lämnade jag in den på service och fick tillbaka ett protokoll med minst TRE stora dyra saker som de kommer klaga på oss under besiktningen, Tjoflöjt! Vore det inte passande med ett körförbud i förlossningstider?? Tommy har lovat mig att vi ska ha hyrbil när vi måste lämna in den. Pjjjuuuuh. Tänker INTE ta bussen till förlossningen i Värnamo. Eller så flyttar jag in på Scandic Värnamo? Deeet va ju en fin ide´? Asgod frukost och flott hotell. Ja nämen då går jag in och bokar in närmsta månaden i Scandics svit. De har ju badkar och det har inte vi och det ska ju va gött i värkarbetet. Och då slipper vi ju ta av vår frukost och vårt vatten.

Tillåmä två badkar! Då kan ju Tommy få hänga med?

Dop i Skara domkyrka!

Då är vi faddrar till ännu en liten prinsessa, nämligen lilla fröken M. Hämtade Tommy på Granngården och styrde Saaben upp mot Skara. Stannade och köpte choklad och vatten på vägen(en nyttig+en onyttig=neutralt) och vet att jag tänkte att jag får inte söla på kläderna:)Smidig som jag är (not!) så fick Tommy verkligen hjälpa mig på med skorna när vi nått ett vackert höstigt Skara. När jag ställer mig upp har jag choklad på typ hela mig;) Ser ju inte nedåt nuförtiden:) Tur att man har våtservetter i bilen och en fnissig man:)

 

Dopet var väldigt fint och det var roligt att vara tillbaka i Skara domkyrka. Efteråt fick vi mumsig mat och tårta hemma hos familjen innan vi åkte hem genom mörka skogarna. När jag möter någon som inte sett mig på länge hajar de verkligen till och tycker jag är stor. Jag har ju vant mig nu, trodde jag, men när jag såg bilder från dopet fattade jag varför reaktionen var som den var;)



 

 

 

 

 

Vecka 13

Vecka  37+5

Kan socker vara äckligt?

Trodde ju i min enfald att jag med mina fina gravidvärden all the way, skulle slippa den andra glukosbelastningen…men här var det andra värden och siffror som gäller nämligen VÅGEN och den har ju aldrig varit min vän. Man skulle ju kunna tro att jag skulle älska dricka sockerlösning eftersom jag gillar det mesta som är sött(och det är ju det som tagit mig till den här undersökningen)men fy va gräsligt. Dagen började inte så bra med att jag nästan kräktes innan jag åkte hemifrån, av bara fastan. Snälla Tommy skjutsade mig till vårdcentralen(ja tror jag har sabbat alla hans sovmorgnar den sista tiden, så han inte fått en endaste)och söta sköterskan tog tid på mig när jag drack ur äckelflaskan.  Kämpade på och efter blodprov och dricka fick jag gå till söta BVC-sköterskorna och lägga mig på britsen och vilaJ ...KärlekJ Blodtrycket blev 120/90 och urinprov mm var jättebra. De kollar mig och pysslar om mig. Huvudvärken har blivit bättre men ligger som en skugga över hjärnan hela tiden.

Efter två timmars väntan och blodprov fick jag vagga hemåt för jobb hemma. Efter mer än 14 timmars fasta och dessutom hade jag gått ner lite i vikt så vad passar inte bättre än en räkmacka?? Mums!

 

37+6 räknas ju som fullgången och det är ju på torsdag!!Efter det räknas det inte som om bebisen kommer för tidigt längre. IIIH.

Blä för orkeslöshet

Ja jag säger det igen. Blä.
Sov som vanligt som en kratta i natt men tänkte ändå att det var smart att gå upp halv sju morse. Utan skjuts kommer jag ju knappt till jobbet med min dator och mina tunga pärmar. Laddade för en intensiv dag och såg faktiskt riktigt fräsch ut när Tommy släppte av mig vid jobbet.

Satte mig på min dyyyra Kinnarpsstol och loggade in på båda datorerna. AJ mitt ändalyckte!!! LOOOVANDE!!! har liksom så ont på själva sittbenen nuförtiden, om jag sitter i fel stol. Det började när jag var gipsad...Jag stod ut fram till frukostrasten och sen fick en kollega köra hem mig och alla pärmar och datorn och jag ringde bölandes till Tommy som jobbar på Granngården idag(inte för att han kunde göra nåt ÅT det, emn det kändes ju bättre att han visste om mitt elände). Efter lite sömn och vila känns livet bättre och nu hoppas jag kunna göra ett jobb-ryck några timmar. När jag blandar liggande vila med nån form av arbete funkar det ganska bra.

Läser ironiska tips som "passa på att göra allt du inte kan göra när bebis kommer" och "de flesta paren ägnar de sista veckorna till att boa in sig och storstäda". Idag ägnar jag nog mer min tid åt att böla och stöka ner. Känns just nu som om att ha en bebis i en vagn på promenad är en lyx!! Men jag kommer väl få äta upp det där när jag sitter och ammar dygnet runt med torrt krispigt hår som ramlar av. Min otroligt lyckliga sinnestämning beror nog på att jag är så innerligt trött. Antingen så börjar jag varva ner inför min ledighet på torsdag eller så vilade jag inte tillräckligt i helgen. Som vanligt.

Snart är du färdigbakad skrutten!

Igår kväll blev jag lite gravidskraj för första gången. Hade sjukt mycket sammandragningar som inte helt försvann med Panodil och som krävdes andningsträning för att ta sig igenom(rätt andning funkar verkligen!). Detta lugnade sig framåt natten men då insåg jag vilken DIFFUS tid som ligger framför. Hur ont är ont? Hur tydligt ska alla tecken på förlossning vara avcheckade? hur ska man veta hur mycket vila man ska ägna sig åt osv? denna ovissa tid passar inte nutidsmänniskan:) Nä nu får jag kliva ur det här djupa hålet tror jag. Fika lite kanske.