År 2012 –best year ever!

Men det säger jag nog om alla år. Har nog egentligen bara en sommar som var riktigt jobbig. Då jobbade jag tokmycket på pocketstället, fick ingen övertidsersättning och ALLA andra var i sommarstugor med tjejkompisar eller på PARsemestrar och jag jobbade och jobbade och målade om mina köksstolar och var lite bitter. Men det var längesen nu. Den totala ensamheten man kan känna som singel när alla andra är så fruktansvärt lyckliga(som de såklart inte alltid är) kommer nog inte tillbaka. Jag har för alltid min fina familj.

The place to call home

År 2012 började på Pine Lodge i nordvästra Florida. Ett Bed & breakfast som Tommy bokat ”påväg” upp mot New Orleans, från bla Orlando där vi lekt som två barn på Kennedy Space Center och Disney Worlds park, Magic Kingdom. Rummen på Pine Lodge var söta och framförallt var personalen helt unik. Eftersom vi fick lära oss att det var högsäsong för Mannatees (sjö-kor) och att man bara måste paddla i bygdens vackra källa, samt att Tommy var rejält febrig så stannade vi många fler nätter än beräknat och firade in år 2012 på hotellrummet i det lilla samhället Inglis. Nyårsmaten bestod inte av någon lyxig gourmetmat, utan efter att ha baxnat in en alldeles för sjuk Tommy i hyrbilen(vågade inte åka själv!) lyckades nyårskäket inhandlas på Subway(baguette och sallad);) Men vi var nöjda för vi hade upplevt så otroligt mycket den senaste tiden.

I Inglis fanns en köpa-is-drive-in;)

 

Lyckan och cynismen var stor när vi testade positivt för graviditet i början av året. Vi var glada, men också lite återhållsamma inför hur det skulle gå. Men det visade sig att det var en frisk liten krabat som antingen sov eller centrifug-sprattlade på ultraljuden. Graviditetsmånaderna kräver en hel del av mamman;) Man ska jobba och prestera samtidigt som jag gick in i en bubbla för att ”överleva”. Måstena bestod i ”när ska jag få sova?” och ”hur ska jag kunna trycka i mig mellanmål?” utan att någon märker. De första månaderna(den första trimestern) var ingen skönhetstid. Illamående, magen kändes som en gasboll och huden var blek och håret utan någon som helst volym. Hemligheten doldes fint under fluffiga kläder och när ungdomar frågade ”när ska ni få barn egentligen?” lärde jag mig svara: ”vad tycker du?”.

Det var inte roligt då, men nu kan jag skratta åt att jag gick bredvid som personlig assistent hos en brukare med stomipåse under våren….Det var väldig jobbigt när jag var så illamående…Men lyckades också under den tiden hålla anföranden för kommunstyrelsen om mina projekt samt att sköta mitt jobb galant;) Om jag fick sova och äta regelbundet. Ett tag såg Tommy mig endast sovandes…Men det var en fin tid för oss två med vår hemlighet.

Påsk på Unda camping. Skriver E+T+D=sant och magen börjar synas

Min älskade man fyllde 30 år  i maj och ställde till med två stora kalas på Emma & Tommy-vis. På fredagkvällen bjöds alla ungdomar in till ett härligt gardenparty. På söndagen var det öppet-hus för lite mer släkt och vänner. Jag gjorde enorma (väldigt goda) smörgåstårtor och bakade mängder av marängtårtor. Helt själv och inte riktigt införstådd med att jag var gravid, så jag var rejält sliten men minns det ändå som en helt fantastisk helg. Hade ett stort tält och massa belysning och sittplatser både ute och inne. Helt bananas gick vi som vanligt men det är så vi gör detJ

Det fanns mustacher till alla på festen;)

 

Årets första och nästan ENDA bad!!!???

Magen växte och illamåendet minskades lite men framförallt så försvann tröttheten. Det kändes spännande men också väldigt ovant att visa upp magen och att faktiskt få berätta att det var en till person som skulle flytta in på Tunavägen. Oron var aldrig stor och jag njöt hela sommaren trots massa jobb. Det som var mest ovant då var att jag inte kunde arbeta i trädgården nästan alls. De hääärliga sura uppstötningarna dök upp när jag böjde mig ner och de tunga uppgifterna fungerade ju inte alls. Kändes ovant att lämna Tommy själv med ved, städ, gräsklippning och grävande.

Det var helt fantastiskt att i juli få vara med om när L & D blev herr och fru Tolf. Bra mat, dans, vigsel, trevliga människor och ett underbart lyckligt brudpar!!

<3 Herr och fru Tolf <3

Vi spenderade en härlig helg i Budapest!

Familjen Tolf räddade vår trädgård flera gånger och familjen Axelsson gjorde stora insatser bland annat inomhus. Lite halta och lytta lyckades jag och Lisbeth förvandla sovrummet från okej till fantastiskt fint och även lillgrisens sovrum är om-målat. Likt den gravida jag var så var planen att jag skulle jag laga matportioner till första tiden som mamma, baka fikabröd och packa upp skötbord och boa in mig som förberedelse inför bebisens ankomst... Istället stupade jag på näsan 10e augusti under en regnig fotbollsmatch på Steningelägret och fick för första gången i mitt liv gå på kryckor och samla autografer på min ”gipsstövel”. Jag fnissade när jag hoppade in på akuten i Halmstad och orolig sköterska var snabbt på plats eftersom hon såg att jag var gravid( i 7e månaden). ”Har det hänt nåt med barnet??” och jag i fnisschock ”nej det är foten -jag spelade fotboll!” och där fick jag min första av cirka tusen skak-på-huvudet-reaktion…Jag fnissade mig vidare under kvällen men när de efter några timmars fixande körde in mig i GIPSRUMMET(varför ska jag in här???) sattes fnisset i halsen och jag ramlade ner i någon veckas djupt hål. Tänkte snabbt ut mitt kommande TOTALA beroende av Tommys hjälp och kände mig usel.

Man får ju kliva ur Landstingets mysbrallor emellanåt

Graviditeten, värmen och skadan gjorde att högläge var det enda som gällde i början och det var ju som ni kan räkna ut, inget för mig. Krisade över saker som att inte kunna ta på mig, köra bil, slänga tvätt i tvättkorg eller utföra något som helst hemma. Men när värsta svullnaden och chocken lagt sig började jag ta mig upp ur ”fördärvets djup” (med ny förståelse för sjukskrivna) och ordna mycket åkandes på skrivbordsstolen, jobba hemifrån med kontorsarbete, samt klara mig mycket med Tommys sjutsande samt fina vänner och kollegor som ställde upp.

Men det går att åka båt som gravid och gipsad...bara man slipper bo i en koj;) (bodde på golvet i matsalen)

Efter jobb-båtturen med Shalom var det endast några veckor kvar för mig att jobba. Tommy blev avtackad på sitt jobb som barn- och ungdomsledare och Adam tog över. Det var känslosamt för oss båda. Tommy har jobbat där i sju år och nu försöker vi vänja oss vid den nya jobbsituationen med Tommy som vikarie för mig.

Adam & Tommy

I augustí öppnade jag altandörren för Diesel för sista gången. Hon kom aldrig hem till oss igen. Vi blev väldigt ledsna, för hon var en härlig kissemiss. Men en dag får det flytta in en ny kattbebis på Tunavägen igen. Gärna en som sitter sönder pepparkakshus, älskar rökt skinka och som sover på min mage:)

                   

Jag glömmer nog aldrig dagarna innan lilla fröken E kom. Jag kände så tydligt att något hände i magen på torsdagen och fick massa adrenalin och fixade och grejade. På torsdagkvällen hade vi vänner här på taco-kväll och på fredagen fick vi tillbaka bilen(tack gode Gud!). På fredagnatten startade värkar som var elakare än förvärkarna jag haft en lång tid, och även Tommy förstod allvaret och var i stort sett uppe hela fredagsnatten han också. Han blev väldigt praktisk då och laddade kamera och mobiler och tankade bilen(kl.3 på natten). Värkarna irriterade mig nästan ett dygn innan de tätnade så att vi fick åka in. När vi åkte tillbaka hemåt hade vi varit med om ett helt livsförvandlande äventyr och med oss i bilen satt vår älskade lilla flicka. 

De första veckorna bestod mycket i att ta emot många besök och att få igång och krångla med amning. Vi var redan från början ute på olika samlingar och tyckte det funkade fint. Men vi insåg nu för ett tag sen att vi inte haft många dagar ledigt alla tre tillsammans, så det har vi försökt ta igen nu i juldagarna. Många har förfasat över DEN STORA förändringen med att få barn och det är det nog för vissa, men jag tycker det känns väldigt naturligt. Är fortfarande helt överväldigad över den kärleken vi känner till vår alldeles egna, fina fröken E. Erna Juliana Tolf.

 

Tack att du kom till oss och ger oss alla så mycket glädje!!