En riktigt gnällig kväll med mycket kräks och gråt håller på att somnas ifrån. Lillan i sin insats i spjälsängen och jag så nära henne som det går, fast i min säng. Nu börjar separationen. Två månader gammal och hon ligger nöjt i sin alldeles för stora säng, ivrigt sugande på nappen och fäktandes med de små knubbiga armarna och ler åt sin älsklingstapet. Nu börjar stegen mot självständighet och snart rusar hon ut och slår igen dörren;)
Nåja, lilla sötnöten behöver dig allt ett par år till :-)
SvaraRaderaKram moster