Aj äm bäck!

Förstår att ni har saknat en liten rapport från oss och vårt spännande liv;) Många säger att dagarna som mammaledig kan kännas långdragna och sega, men själv tycker jag veckorna bara swischar förbi. Liten, har blivit betydligt större, bytt från plutteblöjorna nr 1 till storlek 2, och är mer vaken, mer medveten och ibland mer gnällig också;) För att lindra gnälligheten och ibland störtgråten, testar vi nu Sempers magdroppar och hoppas på mirakel. När pluttisen låg i magen var hon på skidresa, konfirmandläger, tonårsläger, i Frankrike på konfaläger, i Budapest på semester och i Gnosjös vardagsliv;) Till hennes ultracoola start på sitt liv fortsätter vi nu med att hon kräkts och pruttat inför en minister;) Stefan Attefall besökte vårt projekt och vi fick berätta precis hur allt startade, hur projektet ser ut nu och vilka problem/glädjeämnen vi står inför nu. Han var väldigt intresserad och ställde bra frågor! Lillan skötte sig fint halva tiden men sen fick b-planen sättas in med Sofias vana hand(tack för det, och förlåt för kräkset på din fina kjol!).

Blir vi kändisar nu?



Ja lillan växer och har ganska precis gått upp ett kg från födselvikten. En konsekvens av detta är ju förutom att hon fått dyka in i storlek 56:s underbara värld(finns ju mer sött i lådan i den storleken) så har hon också vuxit ur söta nalleoverallen! Vilken tur att hon fått låna kusinernas goa fleeceoverall så hon är fortsatt varm och go. Var tvungen att lägga in den här bilden igen. Den är från en av hennes första bilresor och jag älskar hennes självgoda min;)

Nu är hon inte nyfödd längre pluttan. Då måste vi lämna tillbaka söta nalleoverallen!

 

Men du är bedårande söt i kusinernas overall också:)



I helgen var jag och lillan på vårt första äventyr! Det var dags att åka till den stora staden i väst på galej och resan dit gick finemang. Jag fick för första gången amma i bilen på en glamourös parkering i Borås, men också det gick fint. Vi hämtade upp moster på jobbet och swischade vidare norrut mot Ljungskile och våra morföräldrar. Det var stort att få presentera deras nya lilla barnbarnsbarn och de busade och var glada över vårt besök. Mormor förvissade lillan om "hon skulle lära henne alla bus hon kunde". Och det hoppas jag hon gör, för mormor är en riktigt rolig kvinna:)

Det kändes extra bra att vi numera bestämt vad lilla pluttan ska heta, så vi kunde säga det till dem först eftersom hon fått namn efter både mormor Erna och mormors mamma Juliana, som hade samma födelsedag som den dagen vår lillan kom till jorden. Efter gott fika, besök av vår moster med man och lillans kräk över deras finsoffa, körde vi söderut med SAABen mot en av mr D:s underbart vällagade middagar:)

Efter en skönt lugn förmiddag fick vi återigen åka till fina Älvsborgs kyrka på dop. Det var dags för Alingetexasflickornas gängbebis nr 2 att döpas. Lillan är gängbebis nr 3, men första flickan av avkommorna. Det var fantastiskt tevligt att träffa både hela familjen Svendsen/Axell samt alla trevliga gäster. Dopet fylldes av underbar solosång av Maria men tyvärr sjöng lillan med lite för högt lagom till själva dopakten, så stora delar spenderades ammandes och blöjbytandes i kulisserna. Men under soppa och fikat gick det bättre att delta:)

Hela familjen! (Totalt urfräsch mamma därborta i svart kavaj, cool klänning och balla skor!)

I söndags var det första advent! jag gillar första advent mer än självaste jul. Tänk att herren kommer varje år:) Jag drömmer om ett mycket noggrannt välpyntat hus, adventsfikor med vänner, jag iklädd svart och rött sjungandes bereden väg ur noterna i min svarta pärm. i år hade de flesta husen på gatan mer pynt än vi, adventsfikor har inte blivit av, lillan luktade mjölkspya under gudstjänsten, jag var lite halvstressad över att hon ville både äta och byta blöja just den lilla tid som ändå en gudstjänst tar.... men jag fick sjunga bereden väg i mina allt annat än röda och svarta kläder. men lina  var piffigt röd och hennes vackra röst hjälpte adventskören förgylla lillans första advent.

Gudstjänst på distans, ny företelse.

Helgen avslutades med mumsig mat och härlig gemenskap hemma hos familjen Eriksson, innan en ganska gnällig bilfärd tog oss hem till ett vintrigt Gnosjö.

TACK L & D för att vi får känna oss så välkomna hemma hos er och för att ni älskar vår lilla skrutt så mycket.

Jag trivs hos dig David!