Det är inte bara tjo och tjim på Tunavägen

Hade en härlig lördag. Gnosjö fyller 60 år som kommun och det är massa festlighet er som pågår i ca 2 veckor. I lördags skulle Tommy sälja in Rättvisemärkt på detta arrangemang och jag passade på att lufta mig och mitt gips. Jag njöt av hela tillställningen. Fördelarna med en liten kommun är så många! Har inte tröttnat ännu:) Det är enkelt att mingla och i ena sekunden pratar man med de högsta cheferna för att i nästa stund titta på dagverksamhetens teater. Både jag och Tommy njöt av att mingla i solen. Söta Mimmi och hennes vänner gjorde en strålande uppvisning med deras dansgrupp. Vi är så stolta Mimmi!

Men allt skuttande och minglande satte sina spår. Fyyyy va ont jag hde i hela kroppen. Knappt att jag orkade äta den goda äppelpajen jag bakat!! Och igår skulle vi åka och möta Jenny, Micael, Kajsa och Malin på Borås djurpark. Men Tommy fick åka själv och invalido låg nästan i sängen hela dagen. Inte min grej. Hade verkligen velat åka med. Tommy har varit på Borås djurpark med hans kyrkas dagis typ 7 gånger och de barnen som missar den utflykten får alltid en present. Så Tommy köpte tre små svarta nallar till mig och bebisen:)

Man får minnas Budapestglassen emellanåt!

Har nog börjat känna av lite foglossningar. Så nu när foten gör mindre ont, så känns kroppen av. Så jag är lite nere nu faktiskt. Känner mig stressad över jobbet men klarar att jobba en del hemifrån mellan vilopauserna, men att gå på möten kräver nog lite hjälp. Min deppighet gick ut rejält över Tommy imorse och det känns ju inte så skoj det heller.

Ska nog föröska städa lite idag, med skrivbordsstolen som hjälpmedel. Inte mår man bättre av att huset inte hinns med. Min lilla solstråle Diesel har lurvat av sig i hallen, fråga mig inte hur hon gjort? Imorn ska jag försöka jobba på kontoret. Behöver komma iväg även om det är svårare att vila där, än hemma.

Min älskade hjälte som får stå ut med mer än vanligt just nu <3

Vaknar av ett suuurt MJAU

Hade som alla andra dagar öppnat altandörren så att vår lilla kisse ska kunna kila in och gosa med oss när hon behagar. Denna dagen ösregnade det och det dröjde inte länge förrän vi hör det suraste jamandet nånsin: Mjaaaaaaaaaaaauuuuuuuuuuuuuu. Ok Diesel, du får va inne idag;) 

Det är ju något mysigt med regn! och trots kass gravidsömn så längtade jag lite till lyxfrukost med tända ljus och eld i kaminen. SÅ vi startade vår lördag på det viset. Ja sömnen varierar ju väldigt nu. Måste ju ha fotändan i högläge både pga graviditet och fraktur och sen vissa olyckliga nätter har jag fått testa på vad halsbränna är! Har aldrig kännt det innan men då detta ljuvliga infaller föredrar jag ju upp-pallat huvud. Lägg till att man ju ska sova på vänster sida som gravid, både för min och bebisens skull så då kan ni tänka hur min sovställning är. Som i en dal;) Ofta går det bra men inatt bökade jag runt väldigt mycket. Tur man har en inte så lättväckt man.

Vi har ju kommit av oss väldigt härhemma. Låg ju riktigt bra till tack vare fina föräldrar, men en vecka på läger och att jag är invalido krånglar till det mesta. Tommy får ta väldigt stort ansvar utöver hans redan 130%iga arbete. Känns ju sådär. Men vi har ju gjort en del inköp redan och igår försökte vi tänka ut hur vi ska lösa skötbord-på-toan-problemet. Vi har ju redan ett stort skötbord med byrå i men de hamnar nog på andra våning i bebisens rum. Har aldrig kunnat tänka mig en icke-fast variant innan men igår fick vi upp ögonen för denna varianten:

Det får plats i badrummet och kan flyttas om det blir trångt vid duschen. Någon som har erfarenhet av ett sådant?

Högläge högläge, detta lågvattenskort!

Igår jobbade jag på förmiddagen och kvällen och passade däremellan på att hänga med de här tre sköna lirarna! Sara kom hem med sina tre skruttar och vi fikade. Sara är ett föredöme när det gäller att bibehålla en konversation trots liten bebis och stora syskon. Småbarnsföräldrar brukar inte kunna hålla tråden i seriösa samtal men hon bevisade att det går!! Tur, för det har jag oroat mig för och jag ska verkligen tänka på det när jag sitter  här och blir distraherad av vår juvel.

Igår var sista kvällen med Sommarhäng. Lite ledsamt. Men jobbar man i ett projekt så gör man och nackdelen är ju alltid(som de tjatat om på universitetet) att goda insatser tar slut i och med pengarna. Och Gnosjö kommuns stränga sparbeting gör det inte lättare att ta över efter EU-pengarna.

Sköna lirare ur det yngre gardet,  på Taberg!!

Men igår njöt vi av en underbar sommarkväll med fältarna och ett gäng ungdomar på Tabergstoppen. Åk dit om ni inte varit där. Fantastiskt fin utsikt, god och prisvärd fika och annorlunda och inte för svår äventyrsgolf. Jag kunde ju inte spela men skuttade omkring och minglade och fotade så gott jag kunde. Trots att jag åkte bil och blev hämtad och lämnad hemma så blev det för jobbigt fysiskt för mig. Backar, stigar och ojämn mark och världens längsta trappa till toan(!!) gjorde mig fööör sliten igår och idag. Har väldigt ont i foten idag och benen svullnar fort både på grund av värmen och graviditeten så hela kvällen lär ju spenderas i högläge i soffan. Ibland när jag jobbar mycket på kvällarna vill jag ha såna tv-kvällar men när man inte får välja själv känns det väldigt segt.

Oroade mig lite häromdagen av min numera totala avsaknad av motion ska påverka mig för mycket men barnmorskan sa idag att "vi tar tag i det efteråt". Jag & Tommy besökte henne i förmiddags för de vanliga testerna. Är så stolt över att presentera att mina värden har aldrig varit så bra som när jag blev gravid!!hade otroliga 120/80 i blodtryck(mer enligt manualen kan det ju inte bli) och när jag skrevs in hade jag 90/60 och hon förvånades över hur pigg jag såg ut trots det resultatet;) Blodvärdet är bättre än nånsin och jag är utam risk för graviditetsdiabetes. Varje gång sätter hon en mikrofon mot magen och jag hade glömt säga det till Tommy innan, så han blev nästan lite tårögd när det lilla minihjärtat dunkade på i hög, frisk takt! bebisen ligger redan neråt och den får gärna ligga så resten av tiden för min del:)

Väääldigt osexig bild från imorse;) 29+6 är vi nu och nu putar jag både fram och bak.

Är sååå varm. Ligger och svettas och ber Tommy öppna fönstren. MEN VEM SÅGAR med motorsåg??? Två stycken dessutom. Helt totalt ofridfullt. Men Diesel tycker det är såå spännande med öppet fönster och stirrar in på mig från fönsterblecket:)

Förresten jag glömde skriva att de fina bilderna i förra inlägget har vår Mimmi tagit! Hon har även tagit denna, med mina sköna stövlar på:)

Det går framåt!

Sitter på mitt kontor och tittar ut över samhället:) Ser faktiskt bort till Pingstkyrkan härifrån men idag jobbar Tommy på Granngården. Många kanske tycker jag är tokig som jobbar men jag behövde det. Det var viktigt för mig att ta på mig vanliga kläder, fixa smink och håret och komma ut från huset. Har ju en hel del kontorsarbete efter sommaren och det gör jag delvis hemma och delvis på kontoret. Däremot behöver jag bilskjuts överallt och har fortfarande inte löst hur jag kommer hem idag.

Börjar nog komma ur min depp-bubbla. Lördag kväll och söndag förmiddag va hemskt. Igår klarade jag mig riktigt bra hemma, men sjönk djupt ner när små motgångar som att inte kunna plocka upp nåt från golvet eller inte kunna ta på fula plastsandalen på gipset, dök upp.

Det gör mindre ont i foten nu och idag hoppade jag bättre på kryckorna. Lyckades hoppa upp långsamt för trappan och välja klänning SJÄLV och åka på rumpa nedför:) Trappan ut från huset var betydligt enklare så nu kommer jag UT iallafall.

Diesel är supergosig. Lite skeptisk till kryckorna men glad över att vi är hemma. Hade jag haft kameran imorse skulle ni fått se hur hon kommer in, kall i pälsen efter natten, skrikjamar sig runt hörnet in till oss (hon lär sig fort var vi sover, vi har ju bytt sovrum minst tre gånger på tre veckor). Och upp i sängen och gosa. Hur mycket som helst. Sen lägger hon sig mage mot mage med mig och så myser vi tills Tommy vaknar. Fina stunder. Är glad att hon slutat med gastskrikandet tidigt tidigt på morgonen och börjat komma in i normal tid;) Hon använder luckan ibland tillochmed!! Men bara om alla andra möjligheter är uteslutna. Ibland springer hon förbi luckan för att först kolla dörren så den inte står öppen;) Lilla virrpannan.

I magen buffar det mer och mer!Är ju i 30e veckan nu! Helt galet! 75% av graviditeten är avklarat!! Jag kan se hur hela magen rör på sig när lillen vänder på sig. Har egentligen inga krämpor från detta heller. Jag når golvet sämre och nu när jag sitter i köket blir sop-doften mer i näshöjd, men annars njuter jag fortfarande. Ullaredsshoppingen med Lina i söndags blev ju inställt och det grämer mig lite. Hade velat gjort de där inköpen nu. Men Det är ju en VÄRLDSLIG sak:) kram å hej!

Alltså läger!!

Kommer jag nånsin sluta åka på läger?

Läger är det bästa som finns!Vi alla lämnar vardagen totalt och kör stenhårt samtidigt som vi bara njuter och skrattar. Man ser hur ungdomarna släpper sina hemmavanor mer och mer för varje dag och verkligen får blomma i nya kompiskonstellationer. Vi hade ca i 10 ungdomar med oss från Gnosjö och mötte upp ett stort gäng från Värnamo och några från Hånger. Ledargänget var rutinerat och hyfsat välkänt för mig nuförtiden vilket känns så kul. Det är en ära att få arbeta med kollegor som älskar läger. Alla minglar, sjunger, busar och har fina samtal med ungdomarna och vi hinner slösa med kärlek. Dessutom hade vi fantastisk kökspersonal som lagade supergod mat hela veckan!

Karin var med som ledare!!

Och jag har det verkligen bra som har en man som också älskar läger och ungdomar. Finns inget finare än att se honom in action!

Bebisen i magen funkade fint hela veckan. Har det fortfarande väldigt skönt och slipper många biverkningar som andra verkar ha. Här ovan är ett ganska fult kort men magen ser gigantisk ut i grodperspektiv:)

Hav, havsluft, några soliga dagar och massa fina ungdomar!!

Vår älskade Mimmi och Dina

Mimmi ville ju absolut inte åka med i år. Hon var för stor sa hon;) Men sent på söndag kväll gjorde jag ett sista försök att få med henne och då helt plötsligt ville hon med:) om hon fick åka bil med mig. Jag gör vad som helst för att hon ska komma med. Och hon blommade verkligen under veckan. Spelade spel, umgicks, hjulade på gräset och pratade med både enkla och mindre enkla ungdomar. Är så stolt över dig Mimmi! snart är det konfirmation!!

Så kom fredagen och sista heldagen;) Hela veckan hade det laddats för den stora fotbollsmatchen mellan ledarna och deltagarna. Kidsen var galet taggade och kallade sig "Guds if". De värmde upp och hade peptalk och var nästan arga;) Vi hade laddat med vila och tänkte nog mer på att regnet stod i backen och att vi till vilket pris som helst måste vinna.

 Till å med Tommy var taggad!! Han brukar få ett lite annorlunda uttryck när det börjar bli dags för bollsport. Han brukar kallsvettas och till vilket pris som helst vilja ta sig ur men vi placerade oss längst bak och inget skulle kunna släppa förbi bollen förbi oss. I elvamanna finns ju en position som heter Libero. Vi intog positionen Pampers.

Vi försökte oss på nån form av taktikprat;) Det som inte syns här är att det fullkomligt ösregnar. Ca 15 min senare springer jag efter en boll, glider ut med benet och vrider foten;) Ligger kvar i det våta gräset och skrattar. Har fruktansvärt ont och till slut hämtar några ledare mig. Sitter resten av matchen och tittar på. Det var sååå tråkigt för jag hade så kul och foten blev inte bättre så jag kunde inte hoppa in igen. Vi hade både kirurgsköterska och ambulansförare i kökspersonalen(så bra!) så de lindade och övertygade mig om en rejäl stukning.

Kände själv att nåt va tok i foten så efter dusch och middag körde Tommy mig till Halmstad sjukhus där jag hoppade in på akuten, till andra väntandes förtjusning. Vi blev väldigt bra bemötta av alla och var vä inne i ca 5 timmar. När de skulle berätta resultatet av röntgen körde de in mig i gipsrummet!!!Jag hade fnissat åt eländet hela kvällen och varit helt övertygad om bandage och kryckor. När de sa 4 veckor i gips fick jag en chock och senare när vi åkte hem(jag i superfina landstingetmysbrallor) började jag gråta. Känns inte bra att vara så hjälplös och det var tungt att gå på kryckor. Foten var öm, kroppen tung och armarna svaga.

Som tur är så vi ju bo på mittenvåningen i vårt hus. Kök sovrum och toa finns ju här. Men förmiddagen var deppig idag. Hatar att vara hjälplös och klarade inte mycket. Lite bättre blev det när jag fick fram skrivbordsstolen så jag kunde laga frukost och diska. Lyckades till och med baka pizza till oss idag och det var en seger! Tommy får ju redan ta mer tunga uppgifter här hemma nu när magen växer så då är det skönt att kunna göra något själv. Och om några timmar får jag börja stötta på gipset och det borde ju göra mindre ont i morgon och då blir jag väl rörligare.

Har tydligen nåt som kallas snuppes fraktur och en sena har dragit med sig en benbit och grejer..typ;)

Men imorn klarar jag mer! Nu har jag deppat klart, tror jag!

7e månaden??

Galet, som de säger här nere i Småland. Tiden går fort nu. Tur att Gekåsbesök är inbokat på söndag så jag kan bunkra bebisgrejer som tvättlappar och babysitter eller va de nu har. Fyndas ska det och lagren ska fyllas så jag kan sitta hemma och gosa med min lille plutt ett tag innan jag måste bege mig ut i höstrusket:)
Tommy förbereder bebis ankomst med att fixa med veden så jag slipper gå så långt för att värma oss. Han kämpar verkligen med veden och ibland går jag symboliskt ut och kastar några vedträn för jag känner att han gör en så stor del av det arbetet. Det är för tungt för mig och min lilla groda i magen. Fredag-Lördag kom mina föräldrar på besök. Väldigt trevligt. Dumma mig glömde fota mycket men här har vi en efterrättsbild på uteplatsen åtminstone.

Vi vill inte att våra föräldrar ska känna att de måste jobba praktiskt här, utan att de ska kunna vara lite lediga när de är på besök. Men samtidigt är det såå roligt när vi jobbar tillsammans för det går så fort framåt och de kan ju massa saker vi inte kan. Svårt det där.
På fredagen körde Tommy massa ved och kunde ha stor glädje av mammas röjinsats i garaget för ett tag sen och fortsätta på den. Nu kan man hämta torr ved inne i garaget och slippa fumla och slå i huvet i vedskjulet;) Pappa fortsatte parkifieringen av vår "romantiska trädgård". Allt blir så snyggt när han kantskär och krattar och gödslar. Swisch swisch så är det rakt.

Mamma och jag röjde upp och beundrade vårt nya sovrum och sen inventerade vi bebisförrådet. Inte så jobbig uppgift kanske. Det var en fröjd att gå igenom och titta vad vi hade i varje storlek. Bra lista att ha med på Gekås. Vi vågade oss på ett bad vid Välorna på eftermiddagen och det var sannerligen friskt. Fy va kallt det har varit nu det sista när vi badat? Eller har jag blivit en badkruka??

På lördagen gjorde vi en rejäl insats i källaren. Nu syns ju golvet där med. Vågar absolut inte lägga upp nån före- och efterbild där. För pinsamt helt enkelt. Men tänk vad några timmar tillsammans kan göra!

Diesel älskar när vi alla är hemma:) När föräldrarna hade packat in sig och skulle åka hemåt Horla, tittade pappa i backspegeln och såg ett lurvigt kattansikte. Diesel ville ut på äventyr!!Tur att hon visade sig på VÅR uppfart.

Fick frågan för två veckor sen om jag ville predika och hålla i en gudstjänst här i svenska kyrkan idag? Första reaktionen var ju som vanligt: SKRÄCK!! men sen tänkte jag att det kan vara en bra utmaning och en chans att göra lite reklam för mig som diakon inför framtiden. Så jag sa det inte till någon förutom Tommy, men det stod lite diskret i tidningen i torsdags:

Och nu är jag väldigt glad att jag gjorde det! det var ett 30-tal pensionärer där och det kändes som om vi lyckats med att rikta gudstjänsten till rätt målgrupp. Mitt diakonsjälvförtroende steg och det var nog det viktígaste! Fick en hel del beröm, men det bästa var ändå att jag under processen fått lära känna lite fler fina människor i svenska kyrkan. I torsdags var jag och Tommy hemma hos Doris och Nisse för att prata ihop oss om gudstjänsten. De är verkligen ett rivigt par och jag skulle gärna bli som dem. Sjukt musikaliska och roliga(Nisse spelade ju utanför vår kyrka på vårt bröllop!). Doris hade gjort massa glutenfria våfflor som hon tryckte i oss så vi åt för mycket...sen när man började hamna i våffel-koma kläcker hon ur sig "och det blir efterrätt också, jag har en liten tårtbit att bjuda på...." Så där fick Tommy sin i Budapest efterlängtade Budapestrulle:)

Imorn åker vi till Steninge på läger. Det är underbart att få vara där med ungdomarna en vecka! Då är det oxå snart två år sen vi förlovade oss för det var just precis där på Steninge strand under Steningelägret! Ungdomarna lurade ner mig på klipporna och jag var nästan arg på dem för vi höll på att bli sena till kvällsprogrammet. Men Tommy hade gömt sig därnere och kom fram och friade till en förvånad Emma med jättefnissiga tonårstjejer i bakgrunden. Väldigt fint. Älskar dig min fina man <3

Bodaborg på arbetstid:)

Jag har ju världens bästa jobb. Har fått lära känna så många fina ungdomar och lär känna nya hela tiden. Ibland blir jag fullkomligt tokig på dem. Ett exempel på det är i situationer när de måste läsa och ta in information och sen anmäla sig till någon av mina aktiviteter. De har gratis sms (både glädje och förbannelse) och ofta hinner de inte läsa mer än rubriken innan frågorna kommer, där svaren ofta står om de hade haft tålamod en liten sekund till och läst vidare. Och nyss blev jag lurad av en av mina älskade ungdomar.
I nästan samma sekund ger de så mycket kärlek på sitt annorlunda vis. Jag packar in matvaror vid ICA eller står och sorterar på återvinningsstationen. Plötsligt hör man ett skrik "EMMA, när är det Sommarhäng?" eller så sitter det helt plötsligt tre tonåringar i bilen och vill bli skjutsade till närmsta skugga:) Eller att de bara vill sitta lite.
Igår var sista onsdagen vi hade öppet Café sommarhäng för denna gången. Jag frågade lite som vanligt "vad har ni hittat på idag?". "Vi har väntat på att du skulle öppna cafét". Eller när man frågar vad det bästa har varit med sommaren och de svarar Bodaborg, Laserdome och bowling, som vi på Sommarhäng har fixat, då vet man att vi är rätt ute.

En kille är en riktig lurifax. Får man ta en kaka kan han titta mig rakt i ögonen och ta fyra stycken. Nästa sekund vill ha visa nåt dödsviktigt för mig på youtube. Igår på cafét gick jag in till soffrummet där han och tre killar hänger. Killen gungar på SOFFAN (stolar är ute) och följande konversation utspelar sig:
Jag: "Hej, jag kommer skratta så mycket när du ramlar, och om soffan går sönder får du betala"
Killen: "När ska du föda egentligen?"
Jag: "tycker du jag börjar bli stor?"
Killen: "Du är inte så tjock"
Jag: "i oktober hoppas vi bebisen ska komma"
Killen: "Var är DIN MAN egentligen?, han är aldrig här"
Jag: "när jag är hemma med bebisen kommer han vara här mycket"
Killen: "Ska inte du vara HÄR med bebisen?"
Jag: " Jo om jag saknar er jättemycket kanske jag kommer"
Killen: "Det lääär du göra, hejdå"

Idag är vi på Bodaborg i Sävsjö. De har längtat hela sommaren och vi har med oss 31 ungdomar och vi är tre ledare. Det är en bra aktivitet, de måste samarbeta, lösa problem och kämpa tillsammans. Jag får inte vara med på alla nivåer så nu sitter jag nere en stund. Det har varit en del situationer då jag inte kunnat va med i sommar på grund av graviditeten och jag är väldigt ovant. Känns så vuxet tråkigt på nåt sätt. Jag missar verkligen nåt. Men låter Tommy och Sofia mingla och kämpa så får jag va fikaansvarig.

Imorn kommer päronen på besök. Väldigt kul. Och igår gick Diesel in genom kattluckan! Vi blev så överväldigade att vi sprang runt och gosade och nästan kastade mat och skinka på henne;)