Kommer jag nånsin sluta åka på läger?
Läger är det bästa som finns!Vi alla lämnar vardagen totalt och kör stenhårt samtidigt som vi bara njuter och skrattar. Man ser hur ungdomarna släpper sina hemmavanor mer och mer för varje dag och verkligen får blomma i nya kompiskonstellationer. Vi hade ca i 10 ungdomar med oss från Gnosjö och mötte upp ett stort gäng från Värnamo och några från Hånger. Ledargänget var rutinerat och hyfsat välkänt för mig nuförtiden vilket känns så kul. Det är en ära att få arbeta med kollegor som älskar läger. Alla minglar, sjunger, busar och har fina samtal med ungdomarna och vi hinner slösa med kärlek. Dessutom hade vi fantastisk kökspersonal som lagade supergod mat hela veckan!
| Karin var med som ledare!! Och jag har det verkligen bra som har en man som också älskar läger och ungdomar. Finns inget finare än att se honom in action! |
Bebisen i magen funkade fint hela veckan. Har det fortfarande väldigt skönt och slipper många biverkningar som andra verkar ha. Här ovan är ett ganska fult kort men magen ser gigantisk ut i grodperspektiv:)
Hav, havsluft, några soliga dagar och massa fina ungdomar!!
Till å med Tommy var taggad!! Han brukar få ett lite annorlunda uttryck när det börjar bli dags för bollsport. Han brukar kallsvettas och till vilket pris som helst vilja ta sig ur men vi placerade oss längst bak och inget skulle kunna släppa förbi bollen förbi oss. I elvamanna finns ju en position som heter Libero. Vi intog positionen Pampers.
Vi försökte oss på nån form av taktikprat;) Det som inte syns här är att det fullkomligt ösregnar. Ca 15 min senare springer jag efter en boll, glider ut med benet och vrider foten;) Ligger kvar i det våta gräset och skrattar. Har fruktansvärt ont och till slut hämtar några ledare mig. Sitter resten av matchen och tittar på. Det var sååå tråkigt för jag hade så kul och foten blev inte bättre så jag kunde inte hoppa in igen. Vi hade både kirurgsköterska och ambulansförare i kökspersonalen(så bra!) så de lindade och övertygade mig om en rejäl stukning.
Kände själv att nåt va tok i foten så efter dusch och middag körde Tommy mig till Halmstad sjukhus där jag hoppade in på akuten, till andra väntandes förtjusning. Vi blev väldigt bra bemötta av alla och var vä inne i ca 5 timmar. När de skulle berätta resultatet av röntgen körde de in mig i gipsrummet!!!Jag hade fnissat åt eländet hela kvällen och varit helt övertygad om bandage och kryckor. När de sa 4 veckor i gips fick jag en chock och senare när vi åkte hem(jag i superfina landstingetmysbrallor) började jag gråta. Känns inte bra att vara så hjälplös och det var tungt att gå på kryckor. Foten var öm, kroppen tung och armarna svaga.
Som tur är så vi ju bo på mittenvåningen i vårt hus. Kök sovrum och toa finns ju här. Men förmiddagen var deppig idag. Hatar att vara hjälplös och klarade inte mycket. Lite bättre blev det när jag fick fram skrivbordsstolen så jag kunde laga frukost och diska. Lyckades till och med baka pizza till oss idag och det var en seger! Tommy får ju redan ta mer tunga uppgifter här hemma nu när magen växer så då är det skönt att kunna göra något själv. Och om några timmar får jag börja stötta på gipset och det borde ju göra mindre ont i morgon och då blir jag väl rörligare.
Har tydligen nåt som kallas snuppes fraktur och en sena har dragit med sig en benbit och grejer..typ;)
Men imorn klarar jag mer! Nu har jag deppat klart, tror jag!
Snuppes fraktur, i fotleden? =) Lite yrkesskadad dam som undra ;)
SvaraRaderaMen Emma! Usch så jobbigt med gips :( Hoppas du iallafall slipper ha ont mer, och att det läker ordentligt nu.
SvaraRaderaKram!
Ja de sa snuppes framktur. Nån sena på utsidan av foten som dragit med sig en benbit. Men det var svårt att hitta nåt om detta på google. Väldigt fin röntgenpersonal för övrigt.
SvaraRaderaOch det gör mindre ont redan idag!! Så skönt!!