Redo för kyrkan!

När lillen kom till jorden

 -Det var en kall vinternatt i januari.

Framåt fredagen började jag ana att någonting stort var på gång. Molande mensvärk hade kommit och gått och jag var helt plötsligt väldigt pigg och full av ork, trots min klumpiga kroppshydda:) Gick och la mig på fredag kväll med den konstiga känslan som det innebär att inte veta om det är i natt vi ska springa runt och packa det sista, ringa barnvakten och ge oss iväg till Värnamo? eller nästa natt? Sov precis så dåligt som man gör som höggravid och att den blivande storasystern låg som ett gosplåster, gjorde ju inte saken lättare. Ungefär 03,30 vaknade jag av att vattnet gick. Ställde mig upp och blev helt pirrigt fnissig och viskade jättehögt till Tommy att ”Nånting rinner ur mig”!! Ringde förlossningen och fick tid för undersökning på förmiddagen och de tyckte jag skulle lägga mig och vila. Tokvaken var jag och började planera och fixa. Glädjen över att min fina vän Sara erbjudit sig att ta E ”vilken tid på dygnet som helst” var så skön att ha med sig. Har bokstavligen oroat mig för vem vi skall lämna henne till, ända sen jag blev gravid. Ringde Sara och mina föräldrar kring halv åtta-tiden och mina föräldrar gjorde sig klara att åka ner väldigt fort.

Vem är du därinne?

När vi kom in på undersökningen var alla små värkar och sammandragningar som bortblåsta. Jag hade inte varit så rörlig på länge och jag misstänker att vattenavgången liksom lättade på trycket. Vi fick order om att komma tillbaka kl.14 och den fina barnmorskan var säker på att det kommer dra igång av sig själv, så vi inte skulle behöva vänta till den planerade igångsättningen morgonen efter.


Mina föräldrar hade redan hämtat E hos Sara och vi visste att hon hade det så bra som hon bara kunde, så jag &Tommy fick några fina timmar att spendera själva i Värnamo. Vi åt på café, tvättade och tankade bilen, handlade på Öb, kollade in nya Granngårdenbutiken(inte helt normalt) och fick lite värkar lite här och där, totalt oregelbundet. När vi kom tillbaka för undersökning, var läget samma som innan. Heldött på kurvorna och bara nån enstaka mycket kraftig värk. Då bestämde vi oss för att köpa semlor och åka hem till familjen. Det belv några mysiga timmar innan värkarna började på allvar. Skönt att lillan hade somnat då för jag vet inte riktigt hur hon hade reagerat på att jag hade så ont. Så cirka kl.23var vi inne igen och denna gången var jag betyyydligt mer påverkad;) Var öppen endast 2-3 cm men fick ganska snart gå in på förlossningssalen för att äntligen få lustgas. Visste sen förra gången att jag gillar lustgas, eftersom man kan styra det själv och hör allt som sägs, men ändå får vara i sin egen bubbla.

Vårt älskade bustroll

Fick ett intensiiiivt värkarbete och när det var dags att sätta epiduralen hade läkaren bekymmer med det eftersom man måste ligga helt stilla då. Helt stört omöjligt när man har värkar så på tredje försöket fungerade det och det tog lite för lång tid, för att det skulle kunna nå maximal effekt. Helt plötsligt startade krystvärkarna. Det var inte nåt litet tryck utan ett gigantiskt tryck som tog över hela kroppen. Jag upplevde det som om det enda jag kunde göra var att trycka, fast jag inte skulle det utan skulle ta det lugnt och andas. ALLA i rummet upprepade "andas Emma, andas Emma". Jag blev tokirriterad och då förstod de att jag hade hört vad de pratade om:) Klockan 01,40 såg den lilla pojken dagens ljus. Så otroligt underbart att det var över och så skönt att det denna gången tog hela sex timmar kortare i förlossningssalen! Barnmorskan förklarade förloppet som en exemplarisk förlossning, och jag skulle väl förklara den som överkomlig:) Så blev vi alltså två-barns-föräldrar! En pojke och en flicka. Trodde knappt jag kunde bli en pojkmamma (av nån anledning) så jag blev lite förvånad faktiskt! Men så spännande att se hur en pojkvariant av oss blir?

Så föddes du, vår älskade prins, den 26e januari 2014. Fyra dagar innan beräknad förlossning, precis som din storasyster. Du var 51 cm lång och vägde 3885g.

Denna förlossningen upplevde jag inte alls lika känslosam och traumatisk som min förra. Jag hade fruktansvärt ont men tack vare att jag hunnit bearbeta och prata om min förra upplevelse, så klarade jag detta bättre. Dessutom hann barnmorskan prata lite med mig efteråt vilket kändes skönt. Hela förloppet hade jag min älskade flicka att tänka på. Det häftiga i att vi skulle få uppleva det fina med att lära känna en person till, se alla hans bus och framsteg och få älska en lite person till så mycket gjorde att jag orkade lite till<3

Lilla knyttet, finaste av gåvor ifrån Gud<3

 Det tog nästan fem timmar innan vi fick flytta över till BB. Under vänt-tiden vilade vi pyttelite, ringde runt till familjerna, åt det berömda smörgåsfikat, tog väärldens goaste dusch och precis när jag var som renast tog de ur kanylen ur handen och då sprutade det blod över lillens säng, mig och golvet. Barnmorskan såg lagom road ut;)

Den obligatoriska mack-fika-bilden. Jag är nog den enda som inte tycker detta är så galet glamoröst? Var är LYXmaten när man klämt ut ett barn liksom??Var hungrig i flera dagar efter förlossningen;)

Första promenaden

Idag på lillens 1-veckasdag gick hela familjen ut på en mer riktig promenad. Vagnen funkade galant och båda kidsen trivdes. Den slitna modern börjar repa sig och är väldigt nöjd med denna promenad-bedrift! Bäckenet och svanken fungerade lite bättre men det krävs en del träning för att få ordning på mig efter den här pärsen:)

Hej!

Jag är en sömntuta. Sover mest hela tiden♥

I am ready!

Kära lilla bebis därinne. Du får gärna komma ut nu. Vi har barnvakter redo, väskorna är packade, jag känner mig inte så särkskilt rädd och får jag bara sitta nån timma vid datorn är nog jobbet hyfsat överlämnat också. Det där med att lämna över sitt arbete är ju inte enkelt men det får gå som det går. Och de kan ju ringa och fråga. Det blir i alla fall inte den pensionerade diakonen som först var tänkt utan antagligen blir det den vikarierande kyrkoherden som går in för mig.

Lilla E. två dagar gammal

Deadlines har varit en stor del av vårt liv innan. Men detta liknar ingen deadline vi haft. Nu har vi den blivande storasystern som vi vill att hon ska ha det så bra som möjligt. Antagligen kommer hon att ha det jättebra för hon är ju trygg, men det känns ändå nervöst och konstigt att ingen av mig och Tommy är nära om hon blir ledsen. Och hur startar förlossningen denna gången? Som en jätteplask när vattnet går, som på film? Eller smyger det sig på med oregelbundna värkar i ett dygn innan vi åker in, som sist? Det är 8 dagar till beräknad födsel nu och om vi följer fröken E:s entrémönster så skulle värkarna starta om cirka två dagar och bebisen vara ute om ca 4 dagar. Om jag får göra en beställning så får gärna barnvaktsbehovet infinna sig till helgen. För då står fler jour:)

Tre månader gammal

Det är ju  helt otroligt att vi ska få uppleva det här en gång till. Då menar jag inte förlossningen för den vet jag antagligen blir hemsk, men att vi ska få se ett barn till utvecklas och lära sig saker. Det har varit en sann fröjd hittills att lära känna lilltjejen och jag anar att det blir det i fortsättningen med. Nu är hon 15 månader, älskar att promenera runt, dansar, dricker vatten lite här och där(hon gömmer sina vattenflaskor), härmar det mesta och skrattar jättemycket. Igår skulle jag fixa iordning retrovagnen lite och då ville hon ha en egen Svinto-bit och disktrasa och gick runt och fejade. Sen att hon kanske inte alltid städade där jag tänkte att man skulle städa och framförallt så glömde jag återigen att hon brukar snyta sig i disktrasan, men vi skulle ju ändå duscha efteråt. Som hon också älskar att göra. Vill inte tänka på hur mycket tvål hon fått i sig, för hon har så kul när hon leker med flaskorna.


Till sist vill jag bara göra reklam för min duktiga man som blivit intervjuad på P4 Jönköping igår. Det sändes idag och en länk till klippet är här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5762812 Tommy har startat ett upprop mot all vandalisering mot buddist-templet och nu har media uppmärksammat det. Så bra!

Tack horlagänget!

Tack mamma och pappa för goa dagar hos er. Har vilat, ätit massa gott och framförallt så har lillan haft jätteroligt! Så skönt att se henne så glad nu när jag själv inte orkar så mycket♥

Gör som jag vill

Jag äter med sked. På mitt vis, när jag vill och när föräldrarna orkar städa!