Nu kan dagen bara bli bättre

Var stressad och hispig och hormonell igår så jag kom i säng sent...Halv fyra hör jag en liten bekant stämma JAMA så högt hon kan och jag får gå ner och öppna för henne. Tänker att hon blivit skrämd av nåt men verkade akut vilja komma in och gosa;) sen skuttade hon upp i sängen så fort jag rörde mig ända tills det var dags att stiga upp. En gång jamade hon rätt i örat. Jag vet att ni kanske tänker att vi borde stänga dörren, eller inte ha henne i sängen osv. LÄttare sagt än gjort. VI och diesel förderar att hon är ute på nätterna faktiskt.

Så efter knackig sömn inser vi att Tommy missat bussen till Gislaved som visst helt plötsligt bara går en istället för två gånger i timman, och bilen fixas på verkstaden. Tommy bestämmer sig för att chansa på att seat-en börje klarar den relativt korta sträckan så jag far ut i pyamas för att fylla på kylarvatten och ser då att nattens storm inte bara pajat en fin kruka utan även blåst upp locket till soptunnan...den överfyllda soptunnan...Så halva framsidan är täckt av sopor som det regnat på och som fåglarna dragit ut...

Efter tio minuter ringer tommy och är fast i anderstorp. Bilen vill inte längre. Han lyckas bli hämtad av en arbetskamrat och jag tar ett snabbt beslut att ringa skroten som får hämta skorven gratis mot att vi avstår från skrotningspremie. Vill inte ha böter för att den blivit stillastående.

Behöver jag säga att jag var seeen till jobbet? Dessutom går inga normala byxor att stänga nuförtiden. Trodde nog att baggyvarianten skulle hålla längre eftersom de borde gå in under magen...men icke. Men gummiband och lång tröja. Skam den som ger sig!

Jobbade lite hemma på fm för att kunna fixa ärenden påväg till kontoret. När jag väl är framme i församlingshemmet möts jag av suuuura miner. Det är ju inte helt ovanligt i den här byggnaden, men blä va trött man blir.

När jag går in och mikrar maten i köket hör jag hur de viskar "att Emma har kommit" och så blev de påkomna att jag hörde....Sen kommer ragatan nummer ett och säger "Vi har bjudit hit lite folk och vi ska äta lunch i personalmatsalen, så vi vill inte att du ska vara där och STÖRA". Exakt så sa hon. Att hon helt saknar social kompetens är inget nytt men jag började nästan skratta. Jag sa: "Nej jag lovar att jag inte ska STÖRA" och då svarar hon "Jag visste inte att du skulle komma hit idag". Till MITT kontor, kommer jag när jag vill. Var väldigt nära att svara "Tur att du varnade mig för jag vill för hela världen inte va med på era skumma samtal". För det är vad det är. Det är knappast ett möte för kyrkans framtid i Gnosjö, utan snarare ett prata-skit-möte.

Så nu äter jag lunch på mitt kontor och sitter och fnissar åt att det kan inte bli värre idag. Snart går bussen till Hillerstorp dit jag ska lämna lite papper:)

Hej så länge (som mormor säger)!